Igår, satte jag mig ned, för att möta upp en energi som
skulle vara med mig för projektet jag nu är på stark ingång i.

När jag så satte mig, hade jag inga som helst förväntningar, jag bara befann mig i en jättevacker gyllene aura i energifält omkring mig, så framträder en kvinna, med blommor i håret, jag kände igen bilden av henne långt bak i minnet, eftersom jag en gång hade kontakt med ett konstnärspar som målade mästarna.

Det stod inte helt klart för mig med en gång, VEM kvinnan var, men så landade det mer och mer i mig

- det var Maria Magdalena som jag hade avporträtterat från konstnärsparet.

Jag blev ödmjuk i mitt hjärta, att hon kom till mig, just som jag nu träder in allt mer i min roll att föra ut Sofia-aspekten för planeten, att väcka världssjälen igen, äntligen är det dags att vi låter rosen slå ut i våra hjärtan igen, att säga JA till det vackra, det visa, det vetande.